Badebodafyndet.
På sommaren 1887 hittade Anna och Evelina, murare Johan Svenssons
döttrar, "några spännande saker" i ett stenröse utanför deras boningshus.
Murare Svensson arbetade den sommaren i Stockholm och när han kom hem insåg han att
barnens nya leksaker inte var vilka saker som helst. Han gick till Samuel Herrlin som var
prost i Åseda på den tiden. Prosten Herrlin ordnade så att sakerna vidarebefordrades
till länsstyrelsen. Det visade sig att "leksakerna" var silversmycken från
1200 och 1300-talet. Hela skatten bestod av 34 delar, bl.a. ringar, hängen, spännen och
inte minst en krona.
Som redaktören och historikern H. Hildebrand nämner, i Kongl. Vitterhets, Historie- och Antiqvitets Akademiens månadsblad för januari mars 1888, några ord som kan göra oss både stolta och glada över fyndet och härstamningen från Åseda. >>Ty att smyckena burits av
burgna ståndspersoner är uppenbart. Vem som en gång ägt skatten och brukat dessa
utsmyckningar torde väl aldrig bli känt. Troligen har det dock varit en person från
orten. Badeboda, med exempelvis sin åldriga visthusbod, röjer om tidig bebyggelse.
Tanken, att fyndet skulle härröra från senare tiders tjuvgömma måste helt förkastas,
då samtliga föremål i skatten uppvisa en så ansenlig ålder som c:a 600 år. Sedermera inlöste staten fyndet för 200 kronor vilka gick till murare Svensson och hans båda döttrar. Silverföremålen finns numera på Statens historiska museum i Stockholm. |