Badebodafyndet.

På sommaren 1887 hittade Anna och Evelina, murare Johan Svenssons döttrar, "några spännande saker" i ett stenröse utanför deras boningshus. Murare Svensson arbetade den sommaren i Stockholm och när han kom hem insåg han att barnens nya leksaker inte var vilka saker som helst. Han gick till Samuel Herrlin som var prost i Åseda på den tiden. Prosten Herrlin ordnade så att sakerna vidarebefordrades till länsstyrelsen. Det visade sig att "leksakerna" var silversmycken från 1200 och 1300-talet. Hela skatten bestod av 34 delar, bl.a. ringar, hängen, spännen och inte minst en krona.

Som redaktören och historikern H. Hildebrand nämner, i Kongl. Vitterhets, Historie- och Antiqvitets Akademiens månadsblad för januari – mars 1888, några ord som kan göra oss både stolta och glada över fyndet och härstamningen från Åseda.

     >>Ty att smyckena burits av burgna ståndspersoner är uppenbart. Vem som en gång ägt skatten och brukat dessa utsmyckningar torde väl aldrig bli känt. Troligen har det dock varit en person från orten. Badeboda, med exempelvis sin åldriga visthusbod, röjer om tidig bebyggelse. Tanken, att fyndet skulle härröra från senare tiders tjuvgömma måste helt förkastas, då samtliga föremål i skatten uppvisa en så ansenlig ålder som c:a 600 år.
Väl må detta fynd räknas till de yppersta, som under de senaste åren kommit till Statens historiska museum. Dels innehåller det flera former, som äro icke blott ovanliga utan även synnerligen prydliga, dels ger det ett ökat intryck af den smak och den lyx, som utmärkte en aflägsen tid. >>

Sedermera inlöste staten fyndet för 200 kronor vilka gick till murare Svensson och hans båda döttrar.

Silverföremålen finns numera på Statens historiska museum i Stockholm.