Den första bygdeskolan som stängdes var Sissehults skola, som hade, delar av Källeflaga, Övratorp, Stubbetorp och Lindåkra som upptagningsområde. Skolan var av B3-form vilket betyder att läraren undervisade barn i alla årskurser. I mitten av 40-talet lades skolan ner, och det ordnades med skolskjuts, häst och vagn, till kyrkskolan i Åseda för eleverna.

Nästa gång gällde det Mösjöhult och Stödsboda skolrote, som i slutet av 40-talet, började få ont om elever. Men eftersom Älghult vid samma tid, lade ner skolan i Flyahult, så gjordes en överenskommelse om att Björkå-barnen fick börja i Stödsboda, och därmed var skolan räddad några år. 1951 upphörde  småskolan och när folkskolan upphörde 1953 var det emellertid slut och de barn som hörde till Åseda, fick åka skolskjuts till Kuttaboda och Kronoboda skolor.

Den tredje i ordningen var Kulla skola, Baggatorps skolrote, i socknens nordvästra hörn, med Ösjöbol och Tånga som upptagningsområde. Från starten drevs skolan i B2 form, en lärare undervisade i tre årskurser. Den upphörde 1962, sedan den under de sista åren haft B3-form, d.v.s. en lärare undervisade alla barnen, från 1-7 i samma klassrum.

Svenshults skolrote med upptagningsområde Mada, Varshult, Brinkelid och Kerseskruf, skulle bestämma var skolan skulle ligga fick till slut kyrkostämman besluta, 1877, att skolan skulle byggas vid Stockhults grind, men beslutet överklagades och skolan byggdes istället på Kantins backe. 1904 brann så skolan ner till grunden. Efter att skolan i Sandsjöryd också eldhärjats byggdes en ny skola i Ekhorva, vilken blev den största, med två hela våningar, av alla skolbyggnaderna. När man kom in på 60-talet, upphörde småskolan och dessa barn fick åka in till Åseda, men 1965 stängdes även den övriga verksamheten. Då gick 14 elever i skolan vilka förgäves demonstrerade mot skolstyrelsen under parollen " Vi vill ha kvar vår skola".

Nu återstod endast Kuttaboda och Kronoboda skolor och för att rädda dessa, ordnades skolskjuts emellan, så att man fick en B1-modell, där en lärare undervisade två klasser samtidigt. Kuttaboda skola byggdes omkring 1880 och 1967 upphörde skolan i Kuttaboda, och nu fanns bara Kronoboda skola kvar, i det nordöstra hörnet av socknen. Men trots elever från Hultanäs överlevde den bara ett år efter att skolan i Kuttaboda lagts ner. 1968 lades den sista av bygdens skolor ner och samtliga elever från landsbygden fick då, såväl som nu, åka skolbuss till tätortens moderna A-forms skola, för att inhämta sina kunskaper.

Åsheda skolrote från början av skolorganisationen i Åseda fanns ju sockenstugan att tillgå, men det dröjde inte länge förrän man fick problem med skolhusets placering i Åseda. I protokoll från 1875 kan man läsa att folkskoleinspektören måste tvinga Åsedaborna till skolbygge, som blev föremål för många tvister. Förslag var att bygga två skolhus, ett i Björkåkra och ett vid gamla marknadsplatsen, båda utanför själva kyrkbyn. 1883 var man dock beredd att riva sockenstugan och bygga ett stort skolhus invid kyrkan, men byggnaden blev dock inte inflyttningsklar förrän 1893 och innehöll två större salar och en mindre. Barnaantalet ökade den här tiden, så i början på 1900-talet byggdes ett nytt skolhus i Kexholm med tre lärosalar och lärarbostad.

Helt naturligt blev allt som rörde skolan till en början synnerligen primitivt. Varje rote fick ju stå för sina kostnader för skolhus, materiel och lärarlön. Särskilt svårt var förhållandena under nödåren 1868 - 69. Med all undersåtlig vördnad ansöktes flera gånger om statsbidrag. För att spara ombeddes föräldrarna att inköpa barnens skolböcker.

Ett namn som väl bör nämnas och betytt mycket för Åsedas del är organisten och folkskolläraren J. Edw. Herrlander. Under ett halvt sekel finns hans namn med i det offentliga och kommunala livet.

Källa Åsedabygden 1972
Leif Andersson
och Roland Baardh