En sommarkväll år 1906, vid 20 tiden, hade ett stort antal människor samlats i skyttepaviljongen i Åseda för där skulle Otto visa rörliga bilder på sin konstiga maskin. Inträdet var 35 öre och salen var överfylld med nyfikna Åsedabor. Otto visade ett 10-tal olika filmer under de två timmar föreställningen höll på. Filmerna var givetvis stumfilmer och till dessa spelade han grammofonskivor. Titel på en film kunde t.ex. heta "Honnör för Fanan", "Den underfulla Bikupan" eller "Japanska Akrobater".

Eftersom det på den tiden inte fanns elektriskt ljus användes gas för att generera ljuset i kinematografen. Gasen tillverkade Otto själv första tiden och förvarade den i en tät behållare av tyg. För att få upp trycket på gaslågan lade han stenar på behållaren. Efterhand övergick Otto till en järncylinder för förvaringen av gasen. Kinematografen var Otto tvungen att veva för hand och den redan visade filmen åkte ner i en säck framför kinematografen. Filmen var man sedan tvungen att, åter för hand, rulla tillbaka på rullen för att kunna visa den nästa gång.
Så småningom köpte han ett tält av svart duk som fick tjäna som hans "biograf". Med denna utrustning, tältet och kinematografen, for Otto runt på fester och marknader för att visa film, antingen med järnvägen eller med hästskjuts, ända från Skåne och vid något tillfälle ända upp till Norrland.
För att höja stämningen på sina förevisningar gömde han ofta en man bakom duken som skulle imitera vissa ljud under filmen t.ex. ett ånglok ( genom att gnugga sandpapper mot varandra ) eller skottlossning ( med en knallpistol ).

Åsedabygden 1958.