Torp nr 18 : Källehult
Namn : Källehult (Hjälma-Lovisas)
By : Skögle
Bebott av :
18 - 1923 Karl Danielsson, f. 1820-1893 med hustrun Lovisa Petersdotter, f. 1830
Nrserie/Nr : 2/18
Typ : Backstuga
Längd*Bredd :
Skick :
Närområde :
Longitud :
Latitud :
Övrig fakta :
ÅB -77 sid.67:
Se "Torpinventering, Norra delen av Åseda socken":
Detta var hemmet för Lovisa Petersdotter, född den
21/12 1830, tills år 1923, då hon flyttade till ålderdomshemmet i Åseda, där
hon avled den 28/8 1928, nära 98 år gammal.
Lovisa
gifte sig den 16/11 1872 med Karl Danielsson, född 1820 i Älghult. Danielsson,
som var korgmakare, kom från backstugan Palmelund under Slåttra. Han avled den
3/8 1893. Namnet Hjälma-Lovisas kommer av den förut i stugan boende avskedade
soldaten, änklingen Nils Johan Hjälm, född 1801 i Nottebäck, och som hade
fyra barn. Hjälm, som förut varit soldat för soldattorpet nr 75 Sjöborgen
under Sjögle, dömdes för stöld 1824 till 24 timmars halsjärn och 24 par spö
samt uppenbar kyrkoplikt.
Lovisa
var karamellkokerska. Hon hade en flat sten som hon använde när hon
tillverkade de rödrandiga karamellerna. Varje torsdag, som var torgdag. Gick
hon till Åseda och sålde karamellerna. Detta fortsatte hon med in på
1900-talet. Hon bar karamellerna i två korgar, sammanbundna över axlarna med
en huvudduk. Sin försäljningsplats hade hon i nordvästra hörnet av kyrkogårdsmuren,
där Östra och Norra Kyrkogatorna möts.
Skolbarnen
från Toratorp och Yggersryd brukade gå hem till henne och köpa karameller när
de gick till skolan i Sissehult.
Lovisa
var en lång och ståtlig kvinna. Hon snusade i näsan och använde sig av en rödrutig
s.k. snusnäsduk. När hon tilltalade någon brukade hon säga: ”Hör nue
nie”. Varför hon kallades för ”nuna”. Hon spann också skäktefall, som
var den sämsta produkten vid linberedningen. Bönderna som hon spann lin, ull
och skäktefall åt, brukade ha med sig ett lass ved åt henne när de hämtade
garnet.
Vira
Zaar i Slåttra har ännu några handdukar, vävda omkring år 1910, till vilka
Lovisa spunnit garnet. År 1923 var det auktion efter henne sedan hon flyttat
till ålderdomshemmet. Vira Zaar ha en s.k. knäppelharvel och en spolvinda som
är inköpta på auktion efter Lovisa. Stugan köpte Gottfrid Karlsson i Sjögle
för 30 kronor för att använda som tvättstuga på sin gård, till vilket den
dock ej kom till användning.
En
gång till jul skulle Lovisa stoppa ny halm i sin madrass. Halmen hade hon fått
av Fina och Emil i Sjögle. Lovisa stoppade halmen i madrassen utan att först
ha värmt den och tog den sedan genast i besittning och lade sig. Hon tänkte
inte på att halmen var kall och att den blev fuktig av värmen i rummet och av
hennes kropp. Hon berättade sedan att för Karolina Adolfsson i Hult att hon av
den blivit så nerkyld och sjuk under natten så att, om hon dött, så hade det
inte varit Gud som kallat henne hädan, utan det hade varit Fina Pettersson som
var den som hon fått den kalla halmen av.
Som karamellfabrik var nog inte stugan den mest hygieniska, då hon hade
sin svinstia sammanbyggd med stugan och det hände att föroreningarna kom in i
huset. När vintrarna var kalla och hennes vattenkälla frös till is fick hon
smälta snö till sitt husbehov, ibland i flera månader.