Torp nr 40 : Gustavsberg
Namn : Backstugan Gustavsberg
By : Svenstorp
Bebott av :
1884 - 1888 Karl Gustaf Johannisson, f.
1850-1926 med hustrun Eva Maria Johannesdotter, f. 1854
1873 - 18 Karl Gustaf Johannisson, f.
1850-1926 med hustrun Eva Maria Johannesdotter, f. 1854
18 - 18 Inh. Sara Johansdotter, f. 1797
Nrserie/Nr : 4/40
Typ : Backstuga
Längd*Bredd :
Skick :
Närområde : Stenmurar, Fruktträd
Longitud : 57N
Latitud : 15E
Övrig fakta :
ÅB -63 sid. XIV
ÅB -63 sid 69
Studiecirkel Snålerås o. Fröseke, 1974 sid. 19:
Det finns inte många
av våra förfäders gamla torp och backstugor som ännu står kvar i sin
ursprungliga miljö och med sitt forna utseende.
I Åsedas
skogsmarker finns väl bara en enda. Gustafsberg, djupt inne i skogen mellan gården
Svenstorp och den öde hantverkarbyn Snålerås, nära Hultbren. Byggnaden påstås
uppförd omkring 1860 - möjligen i slutet av 60-talet - då Karl-Gustav
Johannesson ( Johansson ) flyttade från föräldrahemmet i närbelägna
Risbygget och vid ungefär samma tid gifte sig med Eva från Oset, även detta
ställe intill sjön Hultbren.
Stugan
var, som man nu förstår, av oansenliga mått ca. 3 x 5 m. Den bestod av ett
enda rum med en stor öppen kullerstensspis mitt på golvet, vilken gjorde tjänst
som värmekälla, att laga maten vid och under den mörka årstiden fick man det
mesta lyset från spiseln. Tidigare har en liten ladugård varit sammanbyggd med
stugan och i denna fanns oftast 1-2 kor jämte några smådjur, som när det var
kallt fick tagas in i enda rummet. Karl-Gustaf var träskomakare och skomakare
och för den lilla jordplätten fick han göra dagsverke åt gården i Svenstorp.
Som andra torpare härute jagade han i skogen och fiskade i sjön. Gäddor
och större fiskar kunde ibland säljas till landsfiskalen och prästen i Åseda
medan de små fiskarna saltades eller torkades för sämre dagar. Men det var säkert
inte fattigare på Gustafsberg än på andra småställen - snarare tvärtom.
Ingen av
Karl-Gustafs och Evas elva barn har behövt lägga sig hungriga, det påstår
bestämt den del av den stora barnaskaran som ännu lever. Fast något av de små
behoven förstår man när man ser de utskurna strecken i fönsterkarmen, som
vid klart väder fick utgöra familjens klocka.
I detta
hem föddes, som nämnts 11 barn och även ett par av de äldsta flickorna ville
föda sitt barn hemma på Gustafsberg. En liten solig historia från en allt för
lycklig händelse kan berättas : Sedan barnskaran utökats med trillingar gick
troligen genom prästskapet i Åseda ryktet om den ovanliga händelsen ända upp
till kungahuset och en vacker dag kom det femtio kronor från drottning Sofia
till Gustaf och Eva på Gustafsberg. Men även en tragisk händelse finns berättad.
En vinterdag kom en nära släkting men maka och hälsade på i Gustafsberg. De
åkte på en spark över isen och på hemvägen kom de under mörkret i en vak
och båda drunknade. Att det inte var några sötebrödsdagar för varken barn
eller vuxna på dessa avlägsna boställen är lätt att förstå. Tunga bördor
måste bäras till byn eller till och från Åseda. Snön kunde ligga meterdjup
på stigen fram till kyrkbyn eller för barnen fram till skolan i Sandsjöryd.
I stället
för sonnamnet fick oftast barnen bära faderns förnamn, vilket på västkusten
används ända fram i våra dagar t.ex. Ullas Karin o.s.v. Karl.Gustaf fick ofta
heta Jannes Kalle ( efter Johannes Kalle ) och den lilla stugan har också fått
detta namn.
På ålderns
dagar flyttade Karl-Gustaf till en dotter i Stockholm och senare till en annan
dotter i Norrhult, där han dog 1926, 77 år gammal.
E.
Mellström